MeranDet äldsta kända spabadet (eller mineralbadet) som fortfarande existerar finns i Merano, Italien. Här finns bevis på att källor användes på ett organiserat sätt redan för 5000 år sedan. Det är möjligt att våra förfäder badade sina fötter i ångande gejsrar ännu tidigare.

Man tror att egyptierna använde bad för terapeutiska ändamål redan 2000 f Kr. Bevis på faktiska spakonstruktioner finns från 600 f Kr. Den tidigaste formen av spabad var helt enkelt vulkaniska sänkor, i vilka glödande stenar placerades för att värma upp vattnet.

Grekland

Runt 500 f Kr dök mineral- och varmvattenbad upp i Grekland. De tidigaste varianterna byggdes nära naturliga varmvattenkällor eller vulkaner. Samhällets elit träffades vid dessa källor för att diskutera filosofiska idéer och för att behandla krämpor. Platon ansåg att människor som inte var simkunniga inte heller var allmänbildade. Hippocrates, som anses vara läkekonstens grundare, rekommenderade hydroterapi som behandling för t ex gulsot eller reumatism.

Romarriket

De romerska baden användes mer för nöjes skull än för hygien och hydroterapi. Vatten leddes genom avancerade akvedukter till privata rum och offentliga bad. Romarrikets största badhus stod färdigbyggt år 305 e Kr och täckte en yta på nästan 109 000 m2.

Badhusets besökare gick först till salvrummet (unctuarium), där de smordes in med oljor. Därefter gick de till det halvvarma rummet (tepidarium), där de låg utsträckta på bänkar och småpratade. Därifrån gick de vidare till det ångande varma caldarium. Här skrapades deras kroppar rena med en metallstrigel. Sedan badade de i varmvattenbadet (calidarium). Besöket avslutades med ett dopp i det kalla frigidarium.

Under romarrikets fall förstördes många av badorterna. En del av dem återuppbyggdes på medeltiden, men förföll snabbt p g a dålig hygien, vilket spridde infektioner.

Spa

Ordet ”spa” kommer från staden med samma namn, som en gång tillhörde romarriket. Än idag är staden en berömd kurort med bad och källor. Ordet ”spa” (från början ungerskt) blev en generell benämning på naturliga mineralvattenkällor och dess omgivningar, till vilka människor åkte för att vila ut och kureras.

Storbritannien

Bath i EnglandVattnen i Bath, England, användes för medicinska från ca 800 f Kr och framåt. Brittiska kungligheter fortsatte att utnyttja vattnen till en bra bit in på 1900-talet. Enligt historiker insisterade drottning Elizabeth I på att bada åtminstone en gång i månaden, ”vare sig hon behövde det eller inte”. Fem badhus inrättades. Två av dessa var The King’s Bath och The Cross Bath. Det senare blev populär bland reumatiker och leprasjuka.

Vattnen i Bath håller en temperatur på 49ºC. Varje dag alstras ca 3800 m3 mineralvatten. Vattnet innehåller över 30 ämnen, bl a inkluderar kalcium, svavel, kalium och magnesium. Intressant är också att vattnet också är lite (men obetydligt) radioaktivt.

Japan

I Japan har varmvattenbad i fristående träkar (ofuro) varit en sed i flera århundraden. De amerikanska ockupationsstyrkorna tog kunskap om dessa med sig därifrån efter Andra världskrigets slut.

USA

Redan innan européerna slog sig ned i Amerika badade landets urinnevånare i naturliga källor för sin hälsas skull. Många använde även källorna för magiska och religiösa ändamål.  Bland de källor som tidigast började användas för hydroterapi finns Saratoga Springs i New York ett av de populäraste. Det bevakades hårt av nybyggare fram till 1767, då det sägs att Sir William Johnson rekommenderades att bada i ”den Store Andens läkekälla” av Iroquis-folket. Johnson blev mäkta imponerad av källans läkande effekt. Hans berättelser om detta gjorde att bl a George Washington åkte dit för att bota sina krämpor.

Efter den amerikanska revolutionen, närmare bestämt år 1791, inrättades flytande simbassänger i Philadelphia för terapeutiska ändamål. Dessa byggdes av segelduk och trä, för att sedan sättas ned på sjö- eller flodbottnar. Ibland förankrades de även vid stranden.

1915 blev spabad och bassänger ett allmänt känt fenomen. Det var då Francis X Bushman installerade det allra första i Hollywood. 1925 hade poolbyggandet utvecklats till en egen industri, med Pascal Paddock som grundare.

Franklin D Roosevelt utnyttjade hydroterapi och muskelbehandling för att lindra sina smärtor från polion under sin tid i Vita huset (1933-1945).

Varmvattenbadens uppkomst

De första varmvattenbadkaren i trä dök upp i Kalifornien på 60-talet. Dessa tog inspiration från de japanska ofuro och tillverkades av begagnade tunnor från närliggande vingårdar. Man började senare tillverka kar i redwood, men dessa läckte och var svåra att rengöra. Inte heller skummade eller bubblade de.

Den höga efterfrågan på ett alternativ ledde till att man uppfann ett lättare kar, vilket lade grunden till de akrylspa vi har idag.

Jacuzzin

1954 uppfann sju italienska bröder (ledda av Joseph Jacuzzi) en bärbar pump. De byggde den åt en släkting, som led av reumatism. Pumpen raffinerades och patenterades så småningom. Den användes i kombination med ett luftinjektionssystem, som gav upphov till bubblor i vattnet. Denna blandning av luft och vatten visade sig ha en hög terapeutisk effekt och gav upphov till en hel industri, vilket gjorde Jacuzzi till ett allmänt känt namn.

Resten är, så att säga, historia.